KLAELI

Auschwitz/Birkenau

Idag är det 70 år sedan fångarna på Auschwitz befriades och självfallet går mina tankar till förintelsens alla offer. Jag besökte Auschwitz/Birkenau i maj 2013 som jag nämt förut. En mer känslofylld resa än det här kommer jag nog aldrig vara med om. Alla möjliga sorters känslor väcktes vid besöken och tanken ''Those who do not learn from the past are doomed to repeat it'' sitter någonstans i bakhuvudet. Det är så viktigt att inte sålla ut människogrupper, att någon skulle vara mindre värd på grund av en annan religion, ett annat utseende eller en annan smak gällande kärlek. Därför tycker jag att det är så viktigt att man uppmärksammar förintelsen.

Bild nummer fyra är en av de hemskaste sakerna jag sett, det var i en av gaskamrarna. Svårt att andas för man kände hur skriken levde kvar i väggarna och inte minst hur ögonen började tåras när man ser rivmärken i betong. Aldrig kan man sätta in sig i den situation de var med om, inte heller vilka förhållande de levde under. Att se alla tomma burkar som förut var fyllda med Zyklon B som tog enorma mängder liv. Se högar med resväskor med namn och adress på varenda en, den enorma mängd glasögon och rummet fyllt med proteser och kryckor från de människor som redan var svaga. Ont är en underdrift till hur det kändes när man gick in i rummet fyllt med fotografier som de tagit med sig. På barn, ungdomar, vuxna och äldre. Att få en bild på vem alla dessa människor var. Får man någonsin möjlighet att åka till Polen för att besöka dessa förintelseläger, eller något annat - gör det!  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas