KLAELI

Skillnader mellan åren

Sista terminen i ettan, år 2014 började jag för första gången träna ordentligt och jag märkte fort att jag älskade det. Det var i en period då jag mådde piss och gymmet var verkligen ett ställe där jag fick ut alla känslor: på ett positivt sätt. Gick varken upp eller ner i vikt, men åt mycket och tränade mycket. Som somliga kanske vet lider jag av Ehlers-Danlos syndrom vilket gör kortfattat att jag får mycket ont i min kropp. När jag började träna blev allt så mycket bättre, vardaglig motion och nyfunna muskler gjorde att jag kände att sjukdomen inte påverkade mig så mycket. Under denna perioden drack jag heller ingen alkohol för jag kunde inte hantera det.. 

Sen kom sommaren och då prioriterade jag inte det utan allt annat skoj som fick mig att må bra då. Fortsatte äta som jag gjorde när jag tränade + godis, chips, glass och allt smarrigt man kan tänka sig (vilket man självfallet ska få unna sig!!). Tvåan började och trots galet bra schema prioriterade jag inte träningen utan att chilla järnet istället - vilket kändes skönt för stunden. Men sen märkte jag att kroppen mådde väldigt mycket sämre, ändå gjorde jag ingenting åt det.. På våren 2015 gick jag helt plötsligt upp flera kilon och hade så ont i min kropp, hade mycket problem med feber, sömnen blev värre och en massa besök på vårdcentralen.. Jag kände inte igen mig själv. Varken på hur jag såg ut eller hur jag kände mig inombords. Hur kroppen mår på insidan är det allra viktigaste för mig, men jag trivdes inte i hur jag såg ut för att vara ärlig, inte efter att ha känt mig riktigt vältränad sommaren 2014 haha! Fick kommentarer om att det inte var någon skillnad men ni kan se själva från när jag var på KOS. För mycket av det goda haha!! Sen kan ju insidan bara mått åt helvete då jag hellre åt glass än mat :-))) 

I vintras började jag ifrågasätta vad jag gjorde mot mig själv, bara låg i soffan, rörde mig så lite som möjligt och proppade i mig socker som faktiskt kroppen inte mår bra av. Sen nu i januari 2016 skaffade jag mig äntligen ett nytt gymkort (som alla andra lol) och började röra på mig så smått. Kände direkt: fyfan vilken energi!! VAR HAR DEN VARIT? Lyckomoment att få känna sig pigg och att min sjukdom inte tar över. Nu mår jag så jävla bra i min kropp förutom ryggen som jävlas lite då och då. Jag älskar att träna!! Jag har hittat massor med ny mat som min kropp mår bra av, har energi på ett helt annat sätt, (visserligen är jag jäkligt slut i psyket angående skolan och så). Allmänt så känner jag mig gladare när jag tränar, precis som jag gjorde 2014 och då var det en mening som stämde & räddade mig ''motion hjälper mot depression''. Och dessutom så känner jag mig bekväm i min kropp igen, jag känner igen mig och jag märker av att kroppen jublar av motion. Vill verkligen hålla uppe detta med att motionera och längtar tills vädret är lite mer stabilt så jag kan ut och åka rollerblades igen!!! HIGH FIVE FÖR ATT HITTA TILLBAKA! 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas