KLAELI

Kategori: Tankar

Kreativitet, drömmande och dömande

Det är väldigt sällan jag känner mig kreativ eller gör något kreativt. Jag gillar ''boxen'' som man alltid är ombedd att tänka utanför och gör väl sällan det i livet förutom när det gäller mig själv.  Samhällets normer rör mig inte direkt i ryggen om hur man bör vara och agera. Tänker på min barndom och i dagsläget, jag har aldrig känt behovet av att passa in eller anpassa mig för att passa in i ett specifikt gäng. Jag är jag. På tal om mig så älskar jag att rita och kladdar gör jag ofta, speciellt på mattelektionerna där jag inte förstår mycket. Efter dagens lektion åkte jag hem med penna och papper i högsta hugg för att dra lite linjer!

Palmer ritar jag alltid, har alltid gjort och det är en växt jag älskar. Simpel, vacker och skriker frihet i mina ögon. I övrigt kan jag inte rita, men jag kan rita av andras ritningar. Önskar att jag kunde göra sådana rosor direkt ur minnet! Men de är kopior på någon annans haha. Det är mysigt och lugnande att rita i alla fall. För övrigt så vill jag ha en (förlåt mamma & pappa) palmtatuering, placering vet jag dock inte riktigt! Det får väl vänta men så coolt! Min första, och enda (än så länge) tatuering blev väldigt omdiskuterad här hemma och jag är den enda som älskar den och har ett intresse för sådant. Så fort jag sitter och kluddar är de rädda att det är kommande gaddar haha :-) Älskar er ändå. Händer som gör lillis är ju också så vackert, det hade jag kunnat tänka mig ovanför armbågen faktiskt. Vad tycker ni om tatueringar? 

Auschwitz/Birkenau

Idag är det 70 år sedan fångarna på Auschwitz befriades och självfallet går mina tankar till förintelsens alla offer. Jag besökte Auschwitz/Birkenau i maj 2013 som jag nämt förut. En mer känslofylld resa än det här kommer jag nog aldrig vara med om. Alla möjliga sorters känslor väcktes vid besöken och tanken ''Those who do not learn from the past are doomed to repeat it'' sitter någonstans i bakhuvudet. Det är så viktigt att inte sålla ut människogrupper, att någon skulle vara mindre värd på grund av en annan religion, ett annat utseende eller en annan smak gällande kärlek. Därför tycker jag att det är så viktigt att man uppmärksammar förintelsen.

Bild nummer fyra är en av de hemskaste sakerna jag sett, det var i en av gaskamrarna. Svårt att andas för man kände hur skriken levde kvar i väggarna och inte minst hur ögonen började tåras när man ser rivmärken i betong. Aldrig kan man sätta in sig i den situation de var med om, inte heller vilka förhållande de levde under. Att se alla tomma burkar som förut var fyllda med Zyklon B som tog enorma mängder liv. Se högar med resväskor med namn och adress på varenda en, den enorma mängd glasögon och rummet fyllt med proteser och kryckor från de människor som redan var svaga. Ont är en underdrift till hur det kändes när man gick in i rummet fyllt med fotografier som de tagit med sig. På barn, ungdomar, vuxna och äldre. Att få en bild på vem alla dessa människor var. Får man någonsin möjlighet att åka till Polen för att besöka dessa förintelseläger, eller något annat - gör det!  

I cannot tell you how thankful I am for our little infinity

 

Ett år sen. Ett år av oändlig saknad. Vår fina, älskade Christian. Saknar honom så himla mycket. Hälsade på honom vid graven imorse och lämnade några väldigt vackra rosor och pratade lite. Kan fortfarande inte acceptera vad som hänt. 

I like you very, very much

Söndag är ingen röd dag

 

Söndag är ingen röd dag

Vill inte prata speciellt mycket politik på bloggen men det är ju så himla intressant och helvete vad jag går igång på det! Suttit och kikat partiledardebatten på TV4 som i mina ögon sköttes dåligt utav programledarna.. Politikerna blev avbrutna ständigt inte endast av varandra utan även av programledarna, just på grund av detta fick nästan ingen prata till punkt. Ganska vimsig debatt men oerhört spännande! Man märker klart och tydligt att vi ser en enad allians som går till val tillsammans, jämfört med en splittrad opposition. Gapet minskar mellan blocket och jag önskar mig i alla fall minst 4 år till med Alliansen som regering! Vill ni läsa mer om mina tankar kring debatten är ni välkomna att checka min twitter @Melanderelin!

Oavsett om man är röd eller blå, vilken politiska åsikt man besitter får man aldrig glömma bort hur viktigt det är att man röstar, att man tar vara på den rättigheten vi faktiskt har i Sverige som många andra länder sakna. Glöm inte att rösta den 14 september! (Om inte innan då såklart.) Pulsen är hög och hjärnan arbetar för fullt med många funderingar efter kvällens debatt, trots detta känner jag att det är dags att sova och att isåfall tackla mina tankar imorgon. SOV GOTT!

Att leva med EDS

 

Eftersom att somliga bett mig att berätta mer kring min sjukdom har jag tagit mig i kragen och faktiskt gjort två videobloggar kring det. Detta för att de som ej är intresserade utav det skall behöva läsa eller lyssna - däremot rekommenderar jag faktiskt alla att ta 16 minuter av sitt liv för att lyssna. Vet att jag upprepar mig i andra videon men första delen av videon klipptes bort och försvann så försökte spela in något liknande igen, därav upprepningen. Tack för er som tar er tid och lyssnar på min historia!

Some deep shit

This summer will be truly missed. Jag vet inte vad jag ska säga var bäst med sommaren detta året, något som varit oerhört bra är däremot att jag känt glädje och det är en känsla jag saknat. Små stunder fyllda med glädje har gjort att denna sommaren var bra för mig, för det var precis vad jag behövde. En drink för mycket, helt oskyldiga kyssar, en resa utomlands, en hel del långa sms av en speciell person som fick mig pepp på saker jag gett upp hoppet om. Massor av jobb vilket genererade mycket klirr i kassan. Alldeles för många Sandwich med helt rätt person, en sen middag på Thai Corner med någon som fick mitt hjärta slå dubbelslag, kyssar som plötsligt betydde någonting, för hittills detta året har jag mest gått runt och inte känt någonting, varit tom, rätt ledsen för att vara ärlig och trots att jag och denna person inte längre delar någonting så tände han den gnistan i mig som slocknade i höstas, och därav är jag för evigt tacksam för honom, denna sommaren, att jag spenderade tid med rätt folk, speciellt den som väckte liv i mig igen. Dans, långa promenader, vågat lägga in stöten på snyggingen framför mig, badat i havet och doppat håret, skrattat med massiv med Nora och Matilda och framförallt insett att jag är bara människa, det är okej att vara ledsen men jag måste tillåta mig att vara glad. Jag har lärt mig att jag är kittlig, jag kan faktiskt tycka fotboll är kul att titta på t.ex. Brasilien-Tysklan på takterassen med familjen + en glädjespridare, vem hade inte uppskattat de timmarna? Mitt hår har växt så det knakat och allt jag tränade i 6 månader var förgäves eftersom jag inte tränat en enda gång under sommaren hehe.. Blivit för full, skickat ett fyllesms för mycket, vågat berätta för somliga hur jag verkligen känner (både nykter & onykter hehe), gått på konsert, gråtit så jag trott att tårarna tagit slut, gosat, saknat, träffat nya människor, spenderat en hel kväll att vara under bar himmel och beundra den, tittat för mycket film & serier. Har gjort så mycket mer, och det har gått upp & ner men för mig har det varit den mest häpnandsväckande sommaren, till och med månaderna i mitt liv. Jag är tacksam för att jag känt dessa stunderna fyllda med glädje, som har fått mina kinder att rodna och mina läppar att le genuint, för de har jag saknat. Tack för ni som gjort min sommar underbar. 

Glöm aldrig

Em, you're my hero

Fantastisk jävla man ovanför

Love is blind

The more I feel the pleasure, the more I feel the pain.